Publik laddning i Sverige, så fungerar laddoperatörer bakom kulisserna

En laddoperatör inom publik laddning är inte ett företag, det är minst två. När du drar igång en snabbladdning på en motorvägsstation hänger sessionen på att tre eller fyra olika system pratar med varandra på sekundsnabba protokoll, att en avtalsstruktur du aldrig ser delar pengarna rättvist, och att någon faktiskt har skrivit på ett papper om vem som är skyldig vad om stationen står stilla.

Det här är insidan av en bransch som de flesta bara möter genom en app eller ett kort i plånboken. Här går vi igenom hur publik laddning faktiskt fungerar i Sverige, från det att stationen byggs till att räkningen landar på ditt kort.

Publik laddning har två ägare: CPO och eMSP

Den första saken att förstå är att en laddstation har två ägare i praktiken, även om det ser ut som ett företag på utsidan.

Den ena är CPO:n, Charge Point Operator. Det är operatören som äger eller driver själva hårdvaran. Stationen, kabeln, betalterminalen, anslutningen till elnätet och avtalet med fastighetsägaren ligger hos CPO:n. När en laddstolpe står stilla är det CPO:n som ska ut och fixa den. På svenska kallas rollen ofta för laddoperatör, även om det är en något ofullständig översättning.

Den andra är eMSP:n, eMobility Service Provider, ibland förkortat MSP. Det är aktören som har kundrelationen. När du laddar ner en app, fyller i kortuppgifter och får ett laddkort med RFID-bricka är det en eMSP du tecknar avtal med. eMSP:n har inga laddstolpar i marken, bara abonnemang och betalsystem.

Många stora bolag spelar båda rollerna, men inte överallt. Vattenfall InCharge är CPO på sina egna stolpar och eMSP genom InCharge-appen. Mer Sweden är detsamma på sin sida, IONITY är ren CPO på sina motorvägsstationer och förlitar sig på partner som Plugsurfing eller Elli för kundrelationen i många länder. Det här blandkortet är hela orsaken till att laddmarknaden känns så rörig från utsidan.

OCPP och OCPI, två protokoll som gör olika jobb

Du har troligen hört talas om OCPP. Det är öppen standard för kommunikationen mellan en laddbox och dess hjärnsystem, det som branschen kallar CSMS, Charging Station Management System. När en laddbox rapporterar effekt, status och slutförd session till sin operatör går det via OCPP. Vi har skrivit mer om hur den biten fungerar i vår artikel om OCPP och Boverkets nya krav.

OCPI är något helt annat. Open Charge Point Interface är protokollet som låter olika operatörers backendsystem prata med varandra. Det är OCPI som gör att ditt Mer-kort fungerar i en Vattenfall-stolpe, eller att Plugsurfing-appen kan starta en session på en IONITY-laddare. Protokollet utvecklades ursprungligen av holländska CPO:er och eMSP:er och förvaltas idag av EVRoaming Foundation. Den nuvarande versionen är 2.2.1 med 2.3 på väg in i marknaden.

Skillnaden i en mening: OCPP styr en laddbox från dess operatör, OCPI låter två operatörers system enas om vem som ska få betalt för en session. Båda måste fungera samtidigt för att en roaming-session ska gå igenom.

Protokoll	Uppgift	Mellan	Status i Sverige
OCPP	Styra och övervaka laddbox	Laddbox och CSMS	Standard, krav från 29 maj 2026
OCPI	Roaming och betalningsdelning	CPO och eMSP	Marknadsledande, mest använd
OICP	Roaming via Hubject-hub	CPO och eMSP via Hubject	Vanlig hos tyska aktörer
ISO 15118	Plug och Charge mellan bil och stolpe	Bil och laddstation	Etablerat hos IONITY, växer

Roaming-hubbar, så kopplas hundratals operatörer ihop

Att varje CPO ska ha bilaterala avtal med varje eMSP fungerar inte i praktiken. Det skulle innebära tusentals avtal i en marknad med flera hundra aktörer. Lösningen är roaming-hubbar.

Tre namn dominerar i Europa. Gireve, grundat i Frankrike av EDF och Renault, är den största aktören med över 500 000 anslutna laddpunkter i 30 länder. Hubject, baserat i Berlin med BMW, Mercedes, Volkswagen och Bosch som ägare, har över 1 000 000 anslutna laddpunkter i 70 länder. e-clearing.net är ett mindre, holländskt alternativ med starkt fokus i Centraleuropa.

En CPO kopplar sig till hubben en gång och får då tillgång till alla eMSP:er som är med i samma hub. Hubben hanterar autentisering, sessionsdata, fakturering och tvister. Det är som en växel som dirigerar trafik och pengar mellan parterna.

I september 2025 meddelade Hubject att man kommer att stödja OCPI fullt ut, vilket var en historisk händelse i branschen. Tidigare kördes Hubject helt på det egna OICP-protokollet, vilket tvingade aktörer att implementera flera standarder för att nå hela Europa. Nu rör sig hela kontinenten mot OCPI som gemensamt språk, även om OICP fortsätter att leva parallellt under många år framöver.

Settlement, så delas pengarna mellan operatörer

När du betalar 5,90 kr per kWh för en snabbladdning är det inte CPO:n som får pengarna direkt. Beloppet går först till din eMSP, som drar av sin marginal, och förmedlas sedan vidare till CPO:n via roaming-hubben. Det processen kallas settlement, och den är där den verkliga komplexiteten i branschen ligger.

Varje session genererar en CDR, Charge Detail Record, som är ett standardiserat dokument med tid, energi, plats, tariff och pris. CDR:n går från CPO till eMSP via OCPI-anslutningen och ligger till grund för internfakturering. Stora aktörer kan ha hundratusentals CDR:er per dag som måste matchas, valideras och fakturera korrekt.

Roaming-hubbarna tar en avgift för varje förmedlad session, ofta i intervallet 1 till 5 procent av sessionsvärdet. CPO:n behåller sedan sin andel av elpriset, eMSP:n sin tjänstemarginal, och nätägaren får sina nät- och energiskatter. Slutkunden ser bara totalpriset.

För drift fastighetsägare och BRF:er som planerar nya laddstolpar är detta direkt relevant. Det är skillnaden mellan en laddbox med komplett operatörsavtal och en laddbox som bara står där och rapporterar in i en isolerad app. Den första är en del av Sveriges publika nätverk, den andra inte.

Uptime, drift och vem som ska fixa när det krånglar

Den största utmaningen för en laddoperatör är inte att bygga stolparna utan att hålla dem igång. EU:s AFIR-förordning, som gäller från 2024, sätter krav på att publika snabbladdare längs det transeuropeiska TEN-T-vägnätet ska uppfylla minst 98 procent uptime per kvartal mätt över hela operatörens nät.

98 procent låter mycket men innebär att en station får vara ur funktion i sammanlagt 13 timmar per månad innan operatören bryter mot kravet. För en CPO med tusen stolpar behöver det inte hända ofta innan SLA-bötesklausuler eller varumärkesskador slår till.

I praktiken är det här en arbetsfördelning som ofta missförstås av kunden. När en stolpe inte fungerar och du klagar i din eMSP-app går felet vidare till CPO:n via OCPI. CPO:n ringer i sin tur sin servicepartner, som skickar en tekniker. Tre led mellan dig och problemet, alla med olika kontrakt och olika incitament. Det är därför reparationer ibland tar längre tid än de borde.

Den svenska CPO-marknaden, vilka är aktörerna

Sverige har en handfull stora och flera mindre laddoperatörer. Mer Sweden, tidigare E.ON Drive, är en av de större publika nätägarna med både snabb- och normalladdning över hela landet. Vattenfall InCharge är stark på destinations- och arbetsplatsladdning. Recharge, som ägs av Statkraft, har ett betydande snabbladdningsnät. OKQ8 har byggt ut snabbladdare i samband med drivmedelsstationer.

Bland eMSP:er finns både svenska aktörer som Mer Connect, Eways och Plugsurfing samt utländska som Shell Recharge och Tesla för deras egna ägare. Volvo och Polestar ägare har Plugsurfing som följer med bilen, Volkswagen-koncernens kunder har Elli (We Charge), och Hyundai har Charge My Hyundai. Vi har en separat guide om laddkort och appar för den som ska välja abonnemang.

För konsumenten är poängen att du ofta inte vet vem som äger stolpen du står vid. Du betalar din eMSP, eMSP:n betalar via roaming-hub till CPO:n, och CPO:n driver hårdvaran. Det är samma princip som mobilroaming, vilket också är därifrån namnet kommer.

AFIR och EU:s ramverk, så ändras spelreglerna 2026

EU:s AFIR-förordning, Alternative Fuels Infrastructure Regulation, är det tunga regelverket som styr utvecklingen i Europa. Den ställer tre saker som direkt påverkar laddoperatörens vardag: minst 400 kW snabbladdning per 60 kilometer på huvudvägnätet, ad hoc-betalning utan abonnemang på alla nya stolpar, och tydlig prisinformation före sessionsstart.

Ad hoc-kravet i praktiken: alla snabbladdare installerade efter april 2024 ska ha kortterminal eller motsvarande direktbetalning. Det är därför fler och fler stolpar accepterar Visa eller Mastercard utan registrering. För CPO:er innebär kravet ny investering i terminaler och PCI-DSS-certifiering, kostnader som måste fördelas över sessionspriserna.

Prisinformationskravet kräver att du som kund ska se kWh-pris, eventuell minutavgift och totalpris före sessionsstart. För svenska aktörer är det redan på plats hos de flesta större nätverk, men omvärdering av tariffstrukturer pågår fortfarande.

Vad det här betyder för dig som kör elbil

I praktiken: när du laddar publikt har du tre kanaler att betala via. Din eMSP-app eller laddkort ger ofta bästa pris och samlar dina sessioner på en räkning. Plug and Charge via ISO 15118 startar laddningen automatiskt utan kort. Direktbetalning med Visa eller Mastercard på terminalen är dyrast men kräver inget abonnemang.

För den som kör mycket är ett eMSP-abonnemang som täcker IONITY oftast lönsamt, vilket gör att du undviker fullt timpris. För den som snabbladdar någon gång per år är direktbetalningen enklast. För Tesla-ägare är frågan akademisk, hela infrastrukturen är inbyggd i bilen.

Vill du veta vilken hemmaladdbox som passar din bil, börja med Laddkollen, vårt verktyg för rätt laddbox.

Vanliga frågor om laddoperatörer och roaming

Vad är skillnaden mellan en CPO och en eMSP?

CPO:n äger och driver laddstolpen, eMSP:n har kundrelationen. När du laddar publikt är det en CPO som äger hårdvaran och en eMSP som hanterar din räkning. Många bolag spelar båda rollerna men de är två olika roller.

Vad är OCPI?

OCPI, Open Charge Point Interface, är ett öppet protokoll som låter olika laddoperatörers system kommunicera med varandra. Det är OCPI som gör roaming möjligt mellan operatörer.

Hur tjänar en laddoperatör pengar?

CPO:n tjänar på elmarginalen mellan inköpspris och sessionspris, plus eventuella stå-avgifter och nätverksavgifter. eMSP:n tar en marginal på sessionspriset eller en månadsavgift för abonnemanget.

Varför är publika laddpriser så olika?

Priset bestäms av CPO:n, men eMSP:n kan lägga på eller dra av en marginal. Om du har ett abonnemang som ger rabatt hos en specifik CPO blir priset lägre via det abonnemanget än på terminalen.

Vad händer om en laddstolpe är trasig?

Felanmälan går från dig via eMSP:n till CPO:n, som ansvarar för reparationen. Reaktionstiden styrs av SLA-avtal mellan parterna. AFIR ställer krav på 98 procent uptime per kvartal för publika snabbladdare på TEN-T-vägnätet.

Är Plug and Charge framtiden?

Tekniken via ISO 15118 är väl etablerad hos IONITY och flera andra aktörer. När den blir standard hos alla CPO:er försvinner behovet av separata laddkort och appar för många användare. Tidsperspektivet är några år, inte månader.

Läs vidare: Hur du laddar på publika laddstolpar i Sverige